Ute lek
Tänk så fint det blommar ute nu!
På förmiddagen idag har vi haft en Linus dag, all fokus har varit på
honom. Gissa om han var nöjd. Vi började med lite mys och bus
inomhus.
Efter en stunds bus kommer Linus på att han vill gå ut, han försöker
genom sitt eget språk få mej att förstå vad han vill.
Det var ganska skönt ute idag, hade det inte blåst hade det var rikitgt varmt.
Det är inte bara dem fina blommorna som blommar utan även maskrosorna,
tänkte rensa bort lite,men kom på att jag hade ju bestämt mej för att bara
bry mej om Linus på förmiddagen. Så istället bar det av ner till sandlådan,
där trivs han.
När vi varit ute en stund, så kom Emelie ut. Hon har ju sån tur att
hon är ledig på fredagar. Hon hoppade upp på studsmattan och det
tog inte lång stund innan hon fick sällskap av Linus. Han fattade
inte hur man skulle göra, utan han stod och steppade med fötterna,
till sist fick Emelie hjälpa honom att hoppa. Han såg för rolig ut, det
såg ut som han skulle somna.
Tiden gick så fort när vi var ute, helt plötsligt var klockan tolv och
det var dags för lite lunch. Efter det väntade sängen för lilleman, då
passade Emelie och jag på att åka till gymmet, när jag sen kom hem
två timmar senare sov fortfarande lilleman, ja Dick också.
När vi gick till affären på eftermiddagen var jag tvungen och stanna
för att titta på dem fina vitsipporna i fårhagen som ligger bredvid
vårat hus. Det blir som en vit matta på våren, så fint.
Vi tog en liten familje promenad, vi saknade förstås tjejerna i familjen,
Emelie är i stan och Linnéa ska sova över hos en kompis. Det var jag
och grabbarna.
Klockan sex var det dags för bolibompa, när jag tittade till hade Linus
krypit upp i soffan och dragit filten över sej. Gulleplutt! Jag tänkte att
nu gäller det att hålla koll på honom så att han inte rasar ner. Hann inte
mer än tänka tanken när jag ser att han försöker att vända sej för att
klättra ner, han hänger sej för långt ut på armstödet och håller på att
ramla över, jag hinner precis fram för att hjälpa honom. Sen går det
bara en liten stund och vips så sitter han tydligen där igen och denna
gång hinner jag inte fram när han är på väg ner, utan han slår en volt
över armstödet. Han skriker som en stucken gris och inte får jag trösta
honom heller. Han blir skit arg, jag vet inte om det är för att han misslyckas
eller om han tyckte att det var mitt fel, som inte hann fram. Han var ju så
duktig och försökte att gå ner med rumpan först, men misslyckas iallafall.
Stackarn! Nu sover han gott :)
Ikväll är det bara jag och Albin hemma och nu har han bestämt att vi ska
titta på hockey.
Ha en fortsatt trevlig fredaskväll!!
